lisaengstrom

Japp, nu har vinterdeppan slagit till. Och hårt dessutom.
Jag ser inget slut på detta mörker och kyla och halka och snö.
Och då blir jag deppig, trött och ledsen på allting.
Så det är times like these jag försöker tänka på saker som förgyller:

 
Ozzy. Han är galen. Han är grå. Han är korthårig. Och han är hjulbent. Och jäklar va han kan bitas. Men faktiskt, när man kommer hem så får man ett glatt välkomnande, och han älskar att gosa upp sig i mitt knä. Dessutom älskar han att sitta i ens knä när man är på toa... Hmm... Han förgyller i alla fall! Lilla ful-Ozzy!

 
Och det där förgyller.

__________________________

Sedan finns det saker man saknar.
Vissa små individer som lever och leker på Gotland, ett helt hav ifrån mig.

  
 
Viktor och Steven.
Dessa två kan man pussa ihjäl. Sant faktiskt. Man får hålla sig från att inte krama sönder dem och pussa på dem så att de kräks på en när man träffar dem. Så söta är dessa två små liv.
__________________________

Kommer det gå att väcka liv i denna döda blogg?
Jag tror det.
Finns nog saker att skriva om ibland.
Som livet, GI, Friskis&Svettis, UF, bebisar, musik, tråk-Nyköping, vännerna, Stockholm, Mr S, Ozzy...

Life goes on i Nyponkoping, och jag hoppas ni vill hänga med lite igen.

Rock on
/Lisa